Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
När Arbetsgivarna träffade Kommunisterna
Svenska Dagbladet. Gästledare söndag den 25 november 2018
En dag i slutet av förra århundrandet, omkring 1980, öppnades ett inkommande kuvert med oväntat innehåll på Blasieholmen i Stockholm. Det var Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), numera del av organisationen Svenskt Näringsliv, som hade fått en inbjudan från Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK). Dåvarande Sveriges Kommunistiska Parti hade 1967 bytt till detta namn. VPK skulle ha en rikskonferens i Furuviksparken utanför Gävle, och undrade om SAF kunde sända en representant till en paneldiskussion om arbetsmarknadsfrågor.

VD Olof Ljunggren rådgjorde med informationsdirektören Sture Eskilsson, och de beslöt att SAF skulle tacka ja. Som arbetsköparnas utsände tillfrågades en yngre debattvan medarbetare, som passande nog dessutom bodde en bit norr om Stockholm, nästan halvvägs till Furuvik.

Rikskonferensen över helgen hade lockat många partimedlemmar. På första bänk satt partiledningen med C H Hermansson och Lars Werner. Partiets vice ordförande Eivor Marklund ledde mötet.

Första ordet gick till LOs representant, som visade sig vara den förre riksdagsmannen Hans Hagnell, som sedan 1971 var landshövding i länet. Som Metallekonom var han tidigare välkänd, och betecknades inte sällan som ”stridbar”. Han inledde med att omedelbart understryka att socialdemokratin alltid bekämpat och kommer att bekämpa kommunismen och kommunisterna.

En viss rörelse kunde märkas bland åhörarna.

Den yngre välkammade företrädaren för SAF inledde sedan för sin del med att tacka för inbjudan. Därefter tillade han att han ville börja med säga något ”som vi alla är eniga om”. Paus. Sedan kom det långsamt, högt och tydligt: ”Ingen av oss här vill leva i ett kasernsamhälle”.

Det blev med ens total stillhet och tystnad hos publiken.

Hade detta uttalats på en konferens hos ett annat riksdagsparti, hade få brytt sig om denna självklarhet. Men i denna grupp var det som att meddela att inte vilja peta på en sårskorpa. Sovjetunionen fanns fortfarande. Berlinmuren öppnades först 1989. Det var något klart ouppklarat i partiets historia. Men denna gång fick man det inte stoppat i halsen av en meningsmotståndare.

Efter paneldebatten närmade sig partikassören arbetsgivarnas utsände och frågade om han ville ha reseersättning, men han avböjde. Partikassören sa också att det var trevligt att det var någon från arbetsgivarna här, det tillhörde inte vanligheterna på VPKs möten.

Drygt tio år senare, i mitten av 1990-talet, var samme person, denna gång som representant för Företagarnas Riksorganisation, inbjuden till Vänsterpartiets riksdagsgrupp (VPK hade slopat ”Kommunisterna” i partinamnet 1990). Han blev hårt attackerad av en äldre ledamot. Efteråt kom en yngre deltagare fram och beklagade men gav tröst; den argsinte mannen tillhörde något som skulle försvinna inom partiet.

När den inbjudne lämnade Vänsterpartiets lokal i riksdagshuset, följd av partiledare Schyman, råkade en journalist gå förbi, som förvånad frågade ”Vad gör du här?” ”Samma konspiration som vanligt”, blev svaret med ett leende. Partiledaren såg inte road ut.

Relationer i riksdagen mellan olika partier är naturligtvis inte samma sak som att medverka i en konferens, ordnad av någon som inte står nära ens egna uppfattningar. Det går att jämföra dessa saker, men de går inte att jämställa. Kanske kan de ge anledning till ytterligare reflektioner.

De beskrivna mötena är inte ”fake news” – inte ens ”fake old news”. Därom kan jag ge besked, ty jag var med.

Carl-Johan Westholm