Liberalernas miljonsatsning på forskning och utveckling gynnar stora, resursstarka aktörer, medan enskilda uppfinnare ofta står rättslösa. Brott mot patenträtten borde bestraffas minst lika effektivt och avskräckande som andra ekonomiska brott, skriver Carl-Johan Westholm, ordförande i Uppfinnarkollegiet.
------------------------------------------------------------------------------
Liberalerna har fått igenom en satsning i höstbudgeten på ytterligare 500 miljoner kronor nästa år av det så kallade FoU-bidraget till forskning och utveckling. Det handlar om en nedsättning av arbetsgivaravgifter som företag kan göra för personer som arbetar med utveckling. Avdraget har funnits sedan 2014, men anslaget fördubblas nu för att öka med ytterligare 150 miljoner 2021. Förhoppningen är fler jobb och patent i Sverige.

Det här kan förefalla gott och väl. Men det är något som skaver. Det var ingen tillfällighet att Liberalerna presenterade sitt bidrag till statsbudgeten hos Ericsson i Kista. Varje år söker it-jätten Ericsson runt 1 500 stycken patent. Bara i Sverige arbetar 8 000 personer hos Ericsson med utveckling och forskning.

Svenska företag satsar runt 100 miljarder på forskning och utveckling per år redan i dag. Imponerande, bra och nödvändigt. Men det finns andra delar av verkligheten.

Reforminstitutet gav 2014 docent Christian Sandström (Chalmers och Ratio) i uppdrag att undersöka i vilka miljöer som svenska uppfinningar tagits fram. Han fann att ungefär hälften av de 100 främsta innovationerna, 47 procent, skapats av anställda vid företag. Från universiteten har 20 procent av de främsta innovationerna kommit. Fristående uppfinnare svarar för 33 procent.

Många fristående uppfinnare med erfarenheter avstår från att slutföra sina arbeten eftersom den egna äganderätten är svår att skydda. Även om de skulle få hela delen av de ökade statsbidragen, och utnyttjade allt effektivt – och inte minst då, d v s skapade mycket nytt och värdefullt – så skulle inkomsterna av deras patent troligen stjälas.

Medelmåttiga och dåliga uppfinningar är inte stöldbegärliga, de är likt diamanter av plast. Men riktigt värdefulla patent angrips inte sällan - av företag med större resurser än de mindre innovatörsföretagen.

I bästa fall kan en fristående innovatör lyckas avtala om samarbete med ett finansiellt starkt företag, men ofta visar sig värdet av patentet sent, efter många års dyrbar teknisk utveckling. Då är det billigare för intrångsmakaren att betala jurister för att knäcka den fristående uppfinnarens ekonomi i rättegångar – än att betala licensavgifter. Vi talar här om licensintäkter i storleken flera hundra miljoner kronor eller i miljardklassen.

Rättegångar? Ja, för till skillnad om en bank rånas, då bankkamreren ringer till polisen och åklagare sedan kopplas in, är patentstölder i regel tvister, d v s civilmål. Om det vore fallet för bankrånare, skulle banken tvingas stämma rånaren för att söka få tillbaka pengarna.

Sedan 1967 kan patentintrång visserligen formellt leda till allmänt åtal, men ”särskilda skäl” måste gälla. Åklagarmyndigheten, inte den drabbade, står i så fall för kostnaderna att driva målet i rätten. Kraven på dessa ”särskilda skäl” är emellertid så höga att inget mål hamnat i domstol under 51 år. Därför blir den drabbade patentägaren hänvisad till att stämma intrångsmakaren och med egna medel bekosta juridiken.

En äldre utredning - Patentlagsutredningen (SOU 2015:41) – lär sedan länge beredas i regeringskansliet. Dess strävan att harmonisera (likrikta) svensk patentlag med övriga europeiska länders kan ha fog för sig – men bara om resultatet blir ett förstärkt rättighetsskydd inom EU för patentägare.

Patentlagsutredningen verkar instämma i en tidigare Patentprocessutrednings uppfattning att ”patentintrång borde avkriminaliseras”, alltså även formellt. Denna äldre utredning ansåg också att det gällande ”straffet som sanktion mot patentintrång inte spelade någon större roll och att kostnaderna för åklagaren att utreda mer komplicerade frågor om intrång inte kunde anses motiverade". Men tydligen skulle det vara motiverat att den drabbade tar kostnaderna.

Det stämmer att straffet inte haft någon större betydelse – men inte för att dess potential varit ringa utan för att lagen inte har tillämpats. ”Patenträttsliga åtal är inte bara sällsynta, de allmänna åtalen kan sägas vara icke existerande”, skrev Patentlagsutredningen 2015: ”Inget allmänt åtal har väckts i patentmål sedan patentlagen trädde i kraft”. Det var alltså för ett halvt sekel sedan…

Uppfinnarkollegiet har uppmanat regeringen att skyndsamt ta fram ett lagförslag som tillförsäkrar även ett mindre uppfinnarföretag en rättssäker betalning för sitt arbete. Patentintrång bör inte avkriminaliseras utan tvärtom bestraffas minst lika effektivt och avskräckande som andra ekonomiska brott. Ett av samtliga politiska partier tyvärr bortglömt område är äganderätten till uppfinningar.

”500 nya miljoner ska lyfta svensk innovation” löd en rubrik från det liberala mötet i Ericssons studio i Kista.

Rättssäkerhet är viktigare och mer grundläggande än statsbidrag. Det gäller även uppfinnare, enskilda eller i samverkan med andra. Här har inte bara Liberalerna en given uppgift. Rättssäkerhet kan lyfta svensk innovation.

Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet