Européerna förtjänar bättre än kontinental statskapitalism
Svenska Dagbladet, ledarsidans web, gäst, lördag den 11 juli 2020
I EU ska medlemsländernas regeringschefer den 17-18 juli slutligt söka göra upp om det gigantiska så kallade återhämtningsprogram efter Corona som EU-kommissionen föreslagit.
750 miljarder euro lånas upp, med EU-budgeten som säkerhet, och återförs till medlemsländer som bidrag (500 miljarder) och lån på förmånliga villkor (250 miljarder). Amorteringar ska ske under perioden 2028–58.
Ökade skatteintäkter behövs för att betala ränteutgifter fram till och med 2027. Kommissionen vill därför utvidga systemet med utsläppsrättigheter; beskatta företag som har ”stor nytta” av den inre marknaden; införa en importavgift baserad på fossilförbrukning; beskatta plastartiklar och utkräva en ”digital skatt” på företag som har en omsättning som överstiger 750 miljoner euro.
Omkring 75 procent av upplånade medel ska gå till nationella återhämtningsprogram. Övriga stödåtgärder utvecklas i samarbete med kommissionen. Särskilda poster finns för sammanhållningspolitik, jordbruk, klimatomställning och insatser för att ge stöd till privata investeringar.
Men det handlar om mer än så.
Två saker bör särskilt observeras för att någorlunda klargöra utsikterna för en bedömning av det sannolika och det önskvärda.
Det första är programmets ambition att stärka de i EU ingående ekonomierna, och att en förutsättning är att EU självt agerar. Det finns förvisso många samverkande delar i EU-ländernas ekonomier, men detsamma kan sägas om världsekonomin. Det betyder inte att det behövs en världsregering för att få fart på världsekonomin efter Corona. Eller mer centralisering till Bryssel.
Det andra är att det märks en större likhet - ökad konvergens - mellan vad som nu tycks alltmer synas när det gäller näringsliv, kapital och handel hos de ansvariga politiska ledningarna i Kina, Ryssland, USA och EU. De nationalistiska och protektionistiska dragen framträder tydligare, och triggar varandra.
Det finns ideologiskt en uppseendeväckande acceptans även i kommunistiska Kina och i icke liberala Ryssland för privata mångmiljardförmögenheter i tät kontakt med statsmaktens överhöghet. En jordmån för maktspel och korruption.
Även i USA har den traditionella blandningen av olika intressen ånyo fått en starkt koncentrerad karaktär i delar av ekonomin. Det lika traditionella valsystemet har också under senare år kommit att medverka till ökad polarisering.
Mot denna bakgrund och med den uppblossade coronapandemin som tändbränsle ska Europas länder manövrera. Storbritannien seglar sin egen sjö, men EU berör alla européer.
Med Tyskland som EUs ordförandeland andra halvåret i år är förväntningarna större än på länge. Men vad kan uppnås, och vad bör uppnås?
Redan den mest spridda beskrivningen av vad som står på spel är i ett avseende märkligt ytlig. Förbundskansler Merkel betonar europeisk solidaritet mer än brukligt, och hennes position framställs som europeisk och inte tysklandsinriktad.
I själva verket förhåller det sig närmast tvärtom. Övriga EUs länder manas nu till att ställa upp med miljardsubventioner till främst Italien, som många anser har misskött sin ekonomi genom att inte ha hanterat följderna av den gemensamma valutan.
Under ett antal år har tyska banker lånat ut euro till köpare i främst Italien av tyska produkter. Nu har coronapandemin gjort situationen akut. Återbetalning av dessa lån tycks inte kunna ske i större utsträckning - särskilt inte om Italiens stat och näringsliv ska sopa upp efter Coronan och med nya lånade medel investera sig ur krisen. Det skulle drabba de tyska fordringsägarna. Merkel vädjar då till övriga EU-länder att vara med och dela på de tyska fordringsägarnas förluster, åberopande den europeiska solidariteten.
Alltså, först lånar tyska banker ut pengar till importerande länders ekonomier så att tyska företag kan exportera mer. Därefter, när lånen ska betalas tillbaka, erbjuds andra EU-länder att vara med och betala, i namn av solidaritet.
Den tyska inställningen beskrivs som en större generositet än tidigare från tysk sida. Men skillnaden är ju att när Tyskland tidigare varit negativ till att bidra med tyska skattebetalares pengar till Bryssel, så har det varit fråga om ett nettobidrag som krävts från Tyskland. Denna gång gäller det tvärtom att få resten av EU att bidra till att minska de tyska skattebetalarnas förluster.
Sveriges öde är historiskt, geografiskt och kulturellt en del av Europa. Därför är det så viktigt att det går bra för Europa och Sverige. Men bara för att någon klistrar etiketten ”svensk” eller ”europeisk” på en viss lösning borde inte andra uppmanas instämma som amen i kyrkan – för att slippa utpekas som opålitliga och illojala.
Det paket som EU-kommissionen lanserat påminner, avlägset men tydligt, om den statskapitalism eller nationella kapitalism som, alla skillnader till trots, rest sig med sina mörka skuggor från Moskva och Beijing och numera alltmer twittras i Washington.
Europa är inte samma sak som EU. Och samhället är inte detsamma som staten. Men ett klokt och respekterat EU behövs för att Europa ska kunna försvara och förbättra medborgarnas villkor – och för att Europa med kraft och klarhet ska föra fram i världen den västerländska kulturen med rättssäkerhet, demokrati, personlig äganderätt och andra medborgerliga friheter, inte minst yttrandefrihet och religionsfrihet.
.
Det behövs både statsfinansiella och penningpolitiska åtgärder för att underlätta en återhämtning. Grundläggande är att företagsamhet belönas, både som verksamhet och som individuell karaktärsegenskap.
Misstanken finns att den stora andelen bidrag istället för lån är extra tilltagen i EU-kommissionens förslag för att i en slutförhandling prutas ned till lån, och därmed få med Sverige och de andra avvisande länderna Österrike, Nederländerna och Danmark. Samtidigt får EU beskattningsrätt. Ett stort steg.
Den svenska regeringen har ett starkt stöd i riksdagen att inte gå med på EU-kommissionens förslag.
Européerna förtjänar något bättre än en kontinental statskapitalistisk rundgång.
Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel
lördag 11, juli 2020