Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2021 (1) september 2021 (1) juni 2021 (1) januari 2021 (1) december 2020 (1) november 2020 (1) september 2020 (1) augusti 2020 (2) juli 2020 (1) maj 2020 (1) april 2020 (3) februari 2020 (1) januari 2020 (1) oktober 2019 (2) september 2019 (1) augusti 2019 (1) juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Det finns plats för två Adam Smith
Liberal Debatt 5/2021

Många åsikter har yttrats om Moderaternas liberalkonservatism. Men strävan efter rena ideologiska uttolkningar är egentligen irrelevant – ideologier tar form i ständig diskussion och omtolkning. Det menar Carl-Johan Westholm, fil dr i statskunskap, som utgår från de många tolkningarna av Adam Smith som exempel.



Ideologiska etiketter kan beslutas av partikongresser för att ingå i partiprogram, men det finns inga definitionsdomstolar som avgör vad som är till exempel liberalism, socialism, socialliberalism, nyliberalism eller liberalkonservatism. Vissa beteckningar används gärna av dess förespråkare, andra främst av dess belackare, en del av bägge kategorierna, men då med delvis olika innehåll.

Att påstå sig ha funnit den sanna versionen av en viss ideologisk term och att peka ut alla andra definitioner som felaktiga och falska – det är en omöjlig uppgift, som Jesper Ahlin Marceta tog upp i Liberal Debatt 2/2021 »En falsk föreställning om en ›äkta‹ liberalism«.

Politiska ideologier har var och en sin särskilda historia, mer eller mindre levande, med filosofiska traditioner och organisatoriska hemvister. Kontinuerlig omformulering är en del av ideologiernas historia och har bidragit till att stöpa dem i dess nuvarande form.

Motsägelsefulla påståenden kan förekomma samtidigt. Ett exempel är att EU av en del av dess motståndare beskrivs som ett nyliberalt projekt – samtidigt som Milton Friedman, ofta uppfattad som nyliberalismens fader, inte alls var entusiastisk över EU och dess inriktning.

Sökandet efter »äkta« tolkningar är alltså föga fruktbart. Det är inte minst de många tolkningarna av Adam Smith ett exempel på, vilket boken Adam Smith. What He Thought and Why it Matters (Allen Lane, Penguin Books, 2018) belyser. Där presenterar författaren Jesse Norman, välmeriterad akademiker och parlamentsledamot för Tories, en excellent introduktion till Adam Smiths liv och idéer.

Den som känner till en sak om Adam Smith tänker sannolikt på »den osynliga handen«, ett uttryck som i förbigående nämns i Smiths mest kända verk Wealth of Nations. Uttrycket har förklaringsvärde och genomslagskraft. Människors individuella agerande som tillverkare och förbrukare, säljare och köpare, arbetsgivare och arbetstagare kommer likt ordnade av en osynlig hand att anpassas till miljontals smidiga relationer mellan utbud och efterfrågan. Avtalsrätten och marknadsekonomin är minst krånglig av alla ekonomiska och politiska system. Den ger också mest frihet och är det mest effektiva sättet att skapa värde på.

I vissa tolkningar har det funnits två Adam Smith. Som författare till sin första, inte lika kända bok The Theory of Moral Sentiments lanserade Smith »the impartial spectator« – den opartiska betraktaren – som grunden för det goda samhället. Med det menade Adam Smith att varje individ, särskilt beslutsfattare, måste kunna se frågor från andra människors perspektiv och kunna leva sig in i deras tänkande och handlande. I annat fall hotar samhällsgemenskapens sönderfall.

Smith var, understryker Jesse Norman, en stor ekonom, nog den största, men i sin överblick och vidsyn en pionjär även inom sociologin. Hans exempel på hur arbetsdelningen effektiviserar och leder till billigare produkter är välkänd. Samtidigt noterade han att arbetsuppgifterna kan bli enahanda och tråkiga. Arbetet har ett ekonomiskt värde men kan också vara en oskattbar glädjekällat.


Som Jesse Norman visar råder ingen egentlig motsägelse mellan den osynliga handens Adam Smith och den Smith som förespråkar samhällsgemenskap och mer abstrakta sociala värden. De två tolkningarna är snarare kompletterande och förstärker varandras iakttagelser och slutsatser.

Även avtalsrättens osynliga hand behöver en rättsstats synliga hand som stiftar och upprätthåller lagar. Och lagarna bör vara präglade av en opartisk betraktares upphöjda och inlevelsefulla perspektiv så att ingen förfördelas eller gynnas orättvist.

Någon typisk så kallad manchesterliberal var Adam Smith inte, även om många har uppfattat det så – särskilt den som nöjt sig med etiketter i andrahandsreferat.

Man skulle kunna se mer av ett socialliberalt drag än vad Smith är känd för, menar Jesse Norman. Det pekar även Stefan Björklund på i den senaste originalboken på svenska om Adam Smith: En anständig individualism (Carlsson Bokförlag, 2013). Men ideologiska etiketter är som sagt tveeggade och ibland lika upplysande som en varningstext för ett hål i marken: Bra att känna till, men bör inte distrahera så att den passerande själv faller däri.

Carl-Johan Westholm är fil dr i statskunskap på avhandlingen »Ratio och universalitet. John Stuart Mill och dagens demokratidebatt« (1976).