Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Olycklig tvärsäkerhet i eurokampanjen
Smedjan, nättidningen
I stället för att övertyga försöker många övertala. Och när sakfrågan till det yttre är sällsynt enkel – euro i stället för krona – men till sina verkningar kan bli litet vad som helst, beroende på andra saker än den omröstningen gäller – då tycks många ha intrycket att omröstningen handlar om något annat.

Folkomröstningen om EU för knappt tio år sedan uppfattades av många som ett lojalitetstest. Den som ville ställa Sverige utanför EU ställde sig själv utanför main-stream i Sverige. Men opinionsklimatet i dag, med den omfattande osäkerheten och den tillåtna åsiktspluralismen i flera partier, liknar mer kärnkraftsomröstningen 1980. Då talade många om att "respektera människors rädsla" – en överdriven reaktion; det är bättre att minska än att respektera en omotiverad rädsla. Men viktigare var tonen från den ledande avsändaren på ja-sidan: "Våga fråga" var temat i Näringslivets Energifaktas annonsering. Ingen undran var för liten, ingen fråga för obetydlig.

Den offentliga diskussionen inför euro-omröstningen har i dag två dominerande inslag. Det ena är osäkerheten hos allmänheten, både som vanligt hos de okunniga men ovanligt nog också hos många mycket insatta, det andra tvärsäkerheten hos kampanjansvariga. De stora förlorarna kan bli svenska folket, som får svårare att göra de nyanserade bedömningar som kännetecknar upplysta demokratier – och informationsrådgivarna, som riskerar att missa den mest verkningsfulla metoden att övertyga, nämligen samtalet.

EMU delar de flesta partier och passar inte in i det traditionella vänster-höger-mönstret. Uppfattningen om EU har ett paradoxalt inslag. De flesta svenskar som placerar sig till vänster ser EU som något som främst främjar kapitalism, medan de till höger ser EU som något som främst främjar politik (TNS-Gallup februari).

Till det kommer en mer spridd anti-etablissemang-känsla hos allmänhet och medier. Från början för flera år sedan mot s k fackpampar, därefter mot politiker, i år dessutom med bonus till ledande näringslivsföreträdare. T o m kungahuset kan märka av anti-stämningen.

Det har länge funnits en känsla av vakuum över opinionsklimatet, där regeringen inte verkar gå att påverka genom offentlig diskussion och där det saknas avvikande offentliga röster med intresseväckande innehåll.

I dag kan det höras varningar från både ja- och nejsidan om de olyckor som kommer att drabba svenska folket. Blir de sannspådda?

Med facit i hand
Ett bra hjälpmedel för den egna förmågan att nyktert bedöma framtiden är att ställa sig frågan hur man som rådgivare till en utländsk investerare skulle svara på hur en ja- eller nejseger skulle påverka det svenska samhället – och vara tvungen att försvara sin bedömning några år senare, med facit i hand. Är det sannolikt att det skulle gå illa om Sverige blev med euro eller bli kvar med kronan? Är det inte snarare så att det är sannolikt att det skulle gå ganska bra i bägge fallen? Skulle näringslivets ja-sägare efter en nej-seger på valnatten framföra ett genompessimistiskt budskap och kasta alla yxor i sjön? Är det inte också då angeläget att fortsätta med allt arbete i företagen och i det offentliga livet för att förbättra företagarklimatet?

Och skulle – efter ett ja – de fackliga organisationer och partier som företrätt nej-sidan fortsätta med en starkt pessimistisk linje? Skulle de inte vilja göra det bästa av läget? Och ta nya hänsyn i löneförhandlingarna?

Den högtalarargumentation som redan märkts på flera håll kan få motsatt effekt mot den tänkta. I stället för att övertyga försöker många övertala. Och när sakfrågan till det yttre är sällsynt enkel – euro i stället för krona – men till sina verkningar kan bli litet vad som helst, beroende på andra saker än den omröstningen gäller – då kan många få intrycket att omröstningen handlar om något annat.

Näringslivet i korsdraget
Om det blir ja, är det en seger för Persson. Om det blir ett nej, är det en seger för vänsterkrafterna. Hur det än går, kan de borgerliga partierna eller näringslivet, som det ser ut nu i mitten av augusti, i vid mening inte räkna med att kunna uppfattas som den främsta segraren. Vid ett ja är förlorarna mer spridda, vid ett nej kommer Persson att med huvudet peka på att näringslivets stöd inte var samlande nog.

En felaktig penningpolitik kan orsaka ofantliga skador. Den kan vid ett ja drabba oss om en dåre tar kommandot i Frankfurt – och vid ett nej om dåren är inhemsk och blågul i en bunker vid Sergels torg. Men är någotdera sannolikt?

Går det illa för den svenska – och europeiska – ekonomin är det troligen på grund av andra saker. Här finns en mängd starka särintressen redo att göra destruktiva insatser – och få som energiskt driver idéer om konstitutionella begränsningar av den politiska makten, oavsett i vilken valuta skatter uttas och reglerare avlönas. Om detta hålls inga folkomröstningar, varken i Sverige eller andra delar av Europa.

Carl-Johan Westholm